I Rikards huvud

0722136188

Tankar om samhället, livet och vår framtid

Jag är optimist och delar gärna mina reflektioner om ett ännu bättre samhälle med dig

Vem är Rikard?

Professionellt och lite lagom privat

Här kan du läsa om mig. Dels mitt professionella liv och dels mitt liv vid sidan av jobb och uppdrag. Om du skulle vara intresserad.

  • Privatpersonen

    Jag bor centralt i Linköping, är gift med Camilla och har två döttrar, Nora och Olivia. Två härliga barnbarn finns också i mitt liv. På fritiden är jag gärna i stugan och pysslar, grillar, gräver, bygger och umgås med vänner.

    Jag är också politiskt engagerad i Centerpartiet och står på femte plats på listan till kommunfullmäktige 2022.

  • Yrkesmänniskan

    Jag började med att utbilda mig till yrkesofficer i dåvarande Kustartilleriet och jobbade där några år. Sedan jobbade jag som produktspecialist för ortopediska implantat, som säljchef på ett IT-företag och sedan läste jag till Psykolog. Som psykolog jobbade jag med barn i familjehemsvård och deras skolresultat, tog ett år på BUP i Linköping, och därefter nationell samordnare för Skolfam på Stiftelsen Allmänna Barnhuset. 2016 började jag som doktorand på medicinska fakulteten, Linköpings universitet och jag disputerade i juni 2020. Idag är jag sakkunnig för barn och unga i samhällsvård på Barnhuset. Jag ingår i expertgruppen till utredningen "Barn och unga i samhällets vård", S 2021:06.

Vi lever i den bästa tiden nu!

Rikard Tordön

Har du hört någon säga att "det var bättre förr"?  Kanske rent av tänkt det själv någon gång? Det är lätt att få bilden av att vi lever i utförsbacke och att undergången väntar runt hörnet. Media rapporterar om krig, svält, klimatförändringar, diktaturer och energikris. Visst stämmer det att vi har problem, stora problem. Men verkligheten är att mänskligheten aldrig har stått bättre rustad för att hantera dem än idag. Och vi kommer vara ännu bättre i morgon.

Det krävs både ett längre tidsperspektiv och lite faktakoll för att inte fastna i bilden av att slutet är nära. Visst förekommer det hack i kurvan, men utvecklingen sedan hundratals år bakåt går tydligt mot fler antal demokratiska stater, lägre spädbarnsdödlighet, fler barn som går allt längre i skolan, mer fossilfri energi, och en allt snabbare kunskapsutveckling. Dessutom med Internet har tillgången till alla denna kunskap blivit självklar. Vi vet hur farsoter kan stoppas, hur energi kan omvandlas med minimalt utsläpp av växthusgaser, hur fakta kan granskas och maskinerna kan göra vårt dagliga och ibland farliga slit lindrigare.

Min slutsats är att det faktiskt över tid går åt rätt håll, åtminstone när det gäller mänsklighetens förmåga. Tricket vi behöver ta till oss är att faktiskt använda våra allt starkare resurser på ett sätt som gynnar våra barn och barnbarn, och börja göra det redan idag. Att se det som lika självklart att lägga ut tidslinjalen framåt som att grunna över vår historia.

Den här webbsidan handlar om det. Jag vill beskriva några av våra utmaningar försöka sätta in dem i ett vidare perspektiv. Ibland ge min analys av vad som orsakar eller förstärker problemet. Och ofta ge förslag på hur det skulle kunna göras bättre.

Hör av dig!

Jag uppskattar när människor tar kontakt med mig för att bolla tankar och idéer.

Apropå "den breda mitten"

Rikard Tordön

Den här texten kan jag få internpolitiskt kompanistryk för att jag skriver, men det är det kanske värt?
Jag tycker inte om när Centerpartiet beskrivs som ett ”mittenparti”, även om jag vet att vår egen partiledning själva kommunicerar det. I vissa frågor är vi ett ytterkantsparti, det är därför vi har så svårt att komma överens med partier som tycker tvärtom i frågor som är viktiga för oss -och dem såklart. Hade vi varit en mellanmjölksvariant av både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna så hade vi lätt kunnat kompromissa, men det är vi inte.

Glöm höger-vänster, det är och har alltid varit en myt

Politik går inte att beskriva på en skala från höger till vänster, det har aldrig varit så! Tyvärr försöker man ibland skapa bilden av två motpoler i konflikt för att det ska bli spännande. Hattarna mot Mössorna, Åsnor mot Elefanter, Höger mot Vänster. Allt är exempel på en helt felaktig förenkling. I Riksdagen är det idag, innan valet 2022, minst fem ideologier som kämpar om utrymme för sina frågor. Socialism, Konservatism, Liberalism, Nationalism och ”Ekoism”. Det senare är en fullvärdig ideologi, men har inte fått ett eget namn som alla är överens om ännu. Kristdemokratin hävdar att det också är en egen ideologi, men den är så lik konservatismen i sitt uttryck att jag väljer att slå ihop dem i den här redogörelsen. Jag är öppen för att det kan vara fel av mig.  

Egentligen är det även en förenkling att beskriva olika ideologier i ett diagram med två axlar, men det är ett första steg för att beskriva min tes att ”mitten” bara är retoriskt hittepå.

Som jag uppfattar den ideologiska kartan och partiernas 2022 aktuella läge i den, ser den ut ungefär som i skissen ovan. Det här är min subjektiva beskrivning, du håller säkert inte med mig och det är helt OK. Subjektiva uppfattningar är inte annat än just subjektiva och i tyckandets och åsikternas värld finns ingen objektiv sanning. Det som gör såväl kartan som verkligheten rörig är alla överlapp. Alla partier är en mix av olika idéer och inom dem finns det en ännu större varians när det kommer till medlemmarnas egna värderingar och idéer. Det varierar också över tid, partierna positionerar sig olika i olika tider, kartan hade sett helt annorlunda ut för 20 år sedan.

Där det finns överlapp finns goda möjligheter till samarbeten och där det saknas överlapp behövs acceptans. Att vara eniga om att man är oenig och lägga ner försöken att nå kompromisser, än mindre konsensus. Eller ha en konflikt, som aldrig kommer att lösas. I diagrammet ser du att det finns två sådana konfliktzoner, en mellan socialism och konservatism. En mellan nationalism och liberalism. Övriga ideologier har såklart olika idéer om problembeskrivningar och lösningar på samhällets utmaningar, men de står inte nödvändigtvis i motsats till varandra. Det är anledningen till att Alliansen, programsamarbetet mellan fyra ”borgerliga” (icke-socialistiska) riksdagspartier, kunde bildas 2004 och samarbeta i regering och opposition 2006–2019.

Bryggor och konfliktzoner, hur lyckas politiken med det?

Liberalism och Konservatism betonar olika värden och kommer därför inte i absolut konflikt med varandra, vilket dels gör att olika partier baserade på dessa idéer kan samarbeta, dels att partierna själva glider fram och tillbaka i hur mycket av dessa ideologier som får utrymme i sakfrågor.

Nationalism och konservatism förhåller sig på motsvarande sätt till varandra. De betonar olika frågor och partierna består av sympatisörer med både konservativa och nationalistiska värden. Därför kan konservativa och nationalistiska partier samarbeta och bilda allianser med varandra.

Liberalism och nationalism är oförenliga. Därför behöver konservativa partier välja att antingen samarbeta med liberala eller nationalistiska partier. Det som hände 11 januari 2019 var att de konservativa partierna Moderaterna och Kristdemokraterna valde att samarbeta med Sverigedemokraterna i stället för Liberalerna och Centerpartiet, till följd av att Liberalerna och Centerpartiet ingick Januariavtalet med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Liberalerna har senare valt att försöka kombinera sin egen ideologi med att acceptera ett samarbete i någon form med Sverigedemokraterna. Jag tror det är ganska små utsikter att klara det i längden, men vi får väl se.

Socialism och liberalism är också oförenliga. Ändå kunde fyra partier komma överens den 11 januari 2019 i det så kallade Januariavtalet om att acceptera stöd till en Socialdemokratiskt ledd regering. Januariavtalet byggde på att försöka identifiera vilka sakfrågor som var direkt kopplade till sådant som partierna ville stoppa eller driva igenom, och sedan förhandla fram en avtalslösning. Att helt enkelt lägga ideologin på is för att hålla nationalismen ute under en avgränsad period. Det avtalet var aldrig tänkt att hålla längre än till valrörelsen 2022, men upphörde redan 9 juli 2021 i samband med att regeringen Löfvén II avgick.

Mellan ekoism och socialism finns inga absoluta konfliktlinjer, egentligen har inte ekoismen i sin ideologiska bas ”naturliga fiender” i några andra ideologier. Centerpartiet är och har alltid varit ett grönt parti. Såväl Miljöpartiet som Kristdemokraterna var mycket starkt präglade av ekologi och naturvårdsfrågor när de grundades och hade inte alls den tydliga profilen på skalan mellan socialism och konservatism som de har idag. Det som hämmar Miljöpartiets möjligheter att samarbeta med liberala, konservativa och nationalistiska partier är inte miljöfrågorna, utan snarare den överrock av kollektivism, förbud och andra uttryck för radikal socialism som de har iklätt sig genom åren.

Ideologier och partier

Fem ideologier men i dagsläget åtta partier i riksdagen. Skulle det inte räcka med ett för varje ideologi? Det kan man såklart tycka och nog hade det varit pedagogiskt enklare för väljarna. Men knappast för partiernas samarbete.        

  • Inom socialismen finns det radikala och mer kompromissvilliga sympatisörer. De radikala väljer Vänsterpartiet och de mer moderata socialisterna väljer Socialdemokraterna.

  • Inom konservatismen finns Moderaterna och Kristdemokraterna. De är egentligen inte olika mycket radikala och kompromissvilliga, utan de profilerar sig i andra frågor. Moderaterna fokuserar lite mer på ekonomisk politik medan Kristdemokraterna betonar familj och sjukvårdsfrågor lite mer. Inom dessa områden är de mer radikala, exempelvis driver Kristdemokraterna att göra staten till huvudman för sjukvården.

  • Inom ekoismen finns bara Miljöpartiet som driver klimat- och miljöfrågor som sitt kärnbudskap. De har fått mejsla ut sina ställningstaganden i övriga politiska frågor genom åren och där har de landat ganska nära de socialistiska partierna. Det är lite synd, för utan den socialistiska överrocken kunde egentligen Miljöpartiet ha samarbetat med alla andra partier i dessa superviktiga frågor för mänskligheten. I Europaparlamentet har ”de gröna” över 20 % och i tyska förbundsdagen 15 %.

  • Inom nationalismen finns det i riksdagen ett parti, Sverigedemokraterna. De som är mer radikala än dem finns utanför riksdagen. Dock ska vi vara klara över att nationalismen som idé har sympatisörer i andra partier också, i Kristdemokraterna, Moderaterna och Socialdemokraterna är det ganska många som vill prioritera Sverige och vårt lands intressen över andra länders. Eller överstatliga samarbeten som EU och NATO exempelvis. Vi hittar färre som sympatiserar med nationalismen i Liberalerna och Centerpartiet, även om de såklart finns där också.

  • Inom liberalismen finns det två partier i riksdagen, Liberalerna och Centerpartiet. Att det är två partier som egentligen inte har några större ideologiska skiljelinjer har mest historiska förklaringar. Inom liberalismen finns det olika inriktningar, och såväl Liberalerna som Centerpartiet ser sig som främst socialliberala partier, mer än marknadsliberala. I EU-parlamentet sitter de bägge i samma partigrupp, ALDE.

Hur kan två liberala partier alliera sig så olika i dagens politiska landskap?

Som du nu har förstått, har de liberala partierna bägge provat på samarbeten med såväl socialistiska som konservativa partier. Historiskt sett har Centerpartiet oftare samarbetat med Socialdemokraterna: 1950-talet och 1995–98, medan Liberalerna oftare har samarbetat med konservativa partier (och Centerpartiet) i regering: 1976–82, 1991–94 och 2006–14.

I såväl Liberalerna som Centerpartiet finns förespråkare för att stänga eller öppna dörren åt de ideologiska motpolerna socialism och nationalism. Inget av partierna har hittills tagit steget fullt ut för att tydligt stödja en regering beroende av vare sig Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna. Bägge kunde tåla Socialdemokraterna under det strikta januariavtalet, som vingklippte Socialdemokraterna från att genomföra socialistiska reformer. Bägge är helt öppna för samarbete och rentav gemensam regering med Kristdemokraterna och Moderaterna, som det var i Alliansen, så länge inte Sverigedemokraterna ges inflytande över politiken.

På den punkten, om inflytande för Sverigedemokraterna, är Liberalerna lite mer otydliga i valrörelsen 2022. När de får frågan vinklas svaret till att de vill byta regering, underförstått att de motvilligt kan tvingas acceptera någon form av passivt beroende från Sverigedemokraterna.

Hos Centerpartiet finns samma otydlighet i fråga om ”röda linjer” mot Vänsterpartiets inflytande. På samma sätt glider de på svaret och försöker prata om sakpolitiska ”röda linjer” som i praktiken utesluter samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, men utan att uttala det lika tydligt som man gör i fråga om Sverigedemokraterna.

Vill du rösta liberalt kan du välja på två partier. Liberalerna håller röda linjen mot Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Centerpartiet håller röda linjen mot Sverigedemokraterna. Inget av dagens partier utesluter beroenden till alla tre på samma gång. Tyvärr.