Tips till Andreas Norlén

Birgitta Dahl har kommit med förslaget till talmannen att låta några önskeregeringar falla i riksdagen för att stimulera kompromissvilja. Det tycker jag är ett onödigt tidsfördriv och ökar risken för nyval. Bättre att talmannen är lite proaktiv och använder sin makt i syfte att motverka partitaktisk förhalning.

Egentligen finns det bara tre utgångspunkter om man eftersträvar en stabil majoritetsregering, vilket en förkrossande majoritet av väljarna vill se:
1. M och S ihop är en bas som kan regera med stöd av vilket annat parti som helst.
2. Andra lösningar kräver koalitioner, även dessa över blockgränserna, och alla dessa spräcker alliansen.
3. Ingen lösning fungerar utan att S ingår, om inte SD ingår, vilket är politiskt helt osannolikt eftersom SD är ”allas fiende”.

Mitt förslag är en koalitionsregering som består av S + Alliansen. Statsrådsplatser (24) fördelas efter inbördes andel av mandat.
S=10, KD=2, L=2, C=3, M=7

Börja med att med milt tvång skapa en skuggregering och vänta med statsministern. Statsminister blir den som kan tålas av flest statsråd.

Konkret:
1. Talmannen uppdrar åt de fem partiledarna att i samråd utse statsråd ur respektive parti, förutom statsministerposten. Fördelning enligt inbördes andel av  mandat enligt ovan.

2. När talmannen får de 24 namnen gör han en lista med dessa namn och en ruta vid varje namn. Den listan skrivs ut i 24 exemplar. Talmannen ordnar också 24 kuvert.

2. Statsråden genomför en sluten omröstning om vilka av de 24 de kan acceptera som statsminister. Accepterar ett statsråd alla 24, avger denne 24 röster genom att kryssa alla 24 rutor. Accepterar ett statsråd bara en, exempelvis sig själv, avger statsrådet bara denna enda röst, ett kryss för sitt eget namn i sådana fall.
Detta förfarande stimulerar acceptans och motverkar intolerans genom att varje statsråd får fler röster i proportion till hur mycket acceptans de visar för sina kollegor.

3. Talmannen räknar rösterna. Det statsråd som får flest röster utses av talmannen som hans förslag till statsminister och regeringsbildare.

4. Den av statsråden utsedde statministern har nu möjlighet att i samråd med övriga regeringen putsa på fördelningen av ansvarsområden, under tiden som talmannen kallar riksdagen till omröstning om statsministerförslaget.

5. Riksdagen tar sedan ställning till talmannens förslag i enlighet med författningen.