Regeringsalternativ

Just nu svämmar media över av olika utspel och spekulationer om vem som tar vem i regeringsfrågan. Nästan alla saknar grund. Det handlar inte om vem som vill vad, utan är till största delen vanlig grundskolematte. Så här funkar det:

En regering ska för det första ”tålas” av minst 175 av riksdagens ledamöter. Annars kan den inte inte ens tillträda. Har man inte ett eller flera partier som tillsammans har 175 mandat med sig är det alltså inget alternativ, utan då måste man söka stöd från partier man inte vill ha med i sin regering, men är beredd att vara beroende av ändå, (SD, V, MP). Därmed faller alternativen Alliansen (M+L+C+KD), Rödgrön (S+MP+V), ”Mitten” (C+L+S+MP), Tvåpartikoalition (M+S), samt ”Rödgrön mitt” (S+MP+C). Även alternativet Nationalistregering (SD+KD+M) faller som väl är på att de får mer än 175 mandat emot sig.

För det andra ska en regering hålla över första budgetpropositionen. Det är det de förhandlar om i sina hemliga fikamöten nu. Förra valet resulterade det i det som kom att kallas ”Decemberöverenskommelsen”, vilket var en bisarr idé om att politiska motståndare lovar att inte rösta mot varandra bara för att inte låta SD få möjlighet att fälla regeringen. Lovvärt syfte visserligen, men en helt hopplös metod för att nå det.

Här stupar egentligen alla så kallade minoritetsregeringar, alltså där regeringen visserligen tåls av de flesta i riksdagen, men där regeringen hela tiden tvingas till eftergifter till de partier som står utanför regeringen men ger den sitt passiva stöd. Så har det exempelvis varit nuvarande mandatperiod, där S+MP har regerat, men V fått stort inflytande i utbyte mot passivt stöd i budgetomröstningarna. Precis likadant skulle det vara med en Alliansregering som är beroende av passivt stöd från SD. Det kommer aldrig gratis och det är därför alla har tjatat så mycket om SD under valrörelsen. Alla vill hålla extrempartierna SD och V utanför inflytande.

Så vilka regeringsalternativ finns det då kvar, om det ska vara regeringar som dels tåls av riksdagen, dels får igenom sin budget så de faktiskt kan regera, och inte är tagna gisslan av ett extremparti?

En trepartilösning med M+S+L skulle funka rent matematiskt. En annan skulle vara en slags mittenkoalition C+L+KD+MP+S. Bägge alternativen skulle få majoritet i riksdagen och inget beroende av vare sig V eller SD. Men det är inte sannolikt att någon av dem blir verklighet i alla fall. Anledningen är att väljare straffar stödpartier i regering till nästa val, så ingen vill sitta i regering utan kompisar om S är tongivande. Kolla på hur det gick för MP…

Kvar finns bara ett enda alternativ, och det är ett riktigt bra sådant under de förutsättningar som väljarna har skapat: Koalitionen S+Alliansen i sin helhet. En fempartiregering som får tydlig egen majoritet med marginal för nästan 70 bångstyriga riksdagsledamöter som inte följer partipiskan. De får igenom sina budgetar utan svårighet och extrempartierna får noll inflytande. Man behöver inte ens bry sig om att MP finns. Dessutom kan idén om Alliansen bestå, det finns liksom ingen att straffa eftersom alla är med och Alliansen kan internt i regeringen vara starkare än S, så ingen behöver kröka rygg för någon annan, samtidigt som man måste komma överens som en enda regering.

Så här skulle en sådan regering kunna se ut:
S får som största parti 8 platser
M som näst största får 6 platser
C får 3 platser
L får 2 platser
KD får 2 platser
Man kan krydda förslaget genom att S får välja statsminister bland de andra regeringspartierna.

Det kommer att bli mycket internt tjafs i regeringen, ingen trevlig psykosocial arbetsmiljö direkt. Men bättre att ett tjugotal statsråd kompromissar sig igenom 4 år, än att regeringsarbetet med nödvändiga reformer står still ännu en mandatperiod medan 349 riksdagsledamöter kohandlar och sluter pakter som får Expedition Robinson att framstå som ett seriöst alternativ.