Är det bara jag som ser likheter mellan Putin och Hitler?

Ska man skapa en stark grupp med sammanhållning stark som epoxylim, så ska man blanda några vitala ingredienser. Först, skapa en berättelse om den egna gruppens förträfflighet och gärna överlägsenhet över andra grupper. Hitler körde det rashygieniska spåret och spann vidare på gamla nationalromantiska idéer från 1800-talet om det nordeuropeiska, det blonda och blåögda, och så vred han till det lite och skapade myten om den germanska överlägsna varianten av människa, helt baserat på gamla kulturella föreställningar och folktro. Precis som Putin idag vårdar idén om det ryska folket som överlägset och lite förmer än sina centraleuropeiska, kaukasiska, östasiatiska eller baltiska grannar. Han odlar tanken att Ryssland ska ta för sig och dominera, att det är den starkes rätt och ”skyldighet” att bestämma över andra. Precis som Hitler gjorde.

Skapa också en stark personkult kring en ledare och eliminera alla potentiella hot. Ein volk, ein Reich, ein Führer. Eller som Putin, oavsett om han är president eller statsminister så är han reell ledare och omger sig med marionetter. Han låter sig fotograferas i bar överkropp, håller sig vältränad och helnykter, precis som Hitler, nåväl, kanske inte i bar överkropp för det passade inte den tidsåldern. Hitler kontrollerade tidigt den tidens media, precis som kritiska journalister och medialt intressanta individer som tjejerna i Pussy Riot effektivt tystas i dagens Ryssland.

Sen gäller det att hålla tungan rätt i mun, för om journalister och kritiker med möjlighet till mediainflytande är ett reellt hot som man måste mörda eller fängsla, ska man också skapa en fiende som man kan skylla allt dåligt på och som man kan ägna åratal åt att hetsa mot. Syftet här är inte att eliminera denna grupp, utan att stärka den egna gruppens sammanhållning genom att skapa ett påhittat hot. Hitler valde romer, judar och homosexuella, precis som Putin gör idag. Lyckas man få till en särskiljande lagstiftning som formellt pekar ut och exkluderar dessa påhittade ”fiender”, så är man en god bit på väg. Tillåt inga kritiska huliganer, regnbågsparader eller regnbågsmålade naglar.

När motståndet är försvagat kan man börja bygga ett starkt propagandamaskineri. Använd något som de allra flesta gillar och associerar med positiva tankar och känslor. Sport exempelvis. Syftet är att dränka allt våld och all brutalitet med en massa trevliga och imponerande berättelser och bilder. Gör ingen statskupp även om du kan, för det gör dig till officiell diktator. Det skapar alltid en massa gnäll från demokrater, och sådana finns det gott om. Nej, se istället till att bli vald på demokratisk väg. Med motståndet eliminerat, media under kontroll och en stark propagandamaskin är det inga problem att få egen majoritet. Precis som Hitler och Putin.

Lyckas du spela dina kort väl så låter världen dig arrangera ett OS, en tvåtusenårig symbol för fred, förbrödring och ädel kamp. Precis som Hitler lyckades med i Berlin 1936 och Putin i Sotji 2014. Putin lär visa upp ett fantastiskt arrangemang, med påkostade arenor och röd-vit-blå flaggor i tusental. Nationalromantiken kommer att spraka genom tv-rutorna. Ingen tänker på gästarbetarna som byggde arenorna under vidriga förhållanden.

Hur kommer det att bli sedan? När börjar han att tvångsdeportera eller fängsla homosexuella? När kommer han att börja använda sin redan nu superstarka vapenmakt för att skaffa sig de buffertzoner (lebensraum) som fanns i Sovjetunionen? Och när kommer världen utanför att ställa sig frågan: Hur kunde det ske? Ännu en gång?

Adjö LinkedIn!

Två gånger den senaste veckan har LinkedIn gjort bort mig inför alla jag någonsin har haft en privat mejlkontakt med. Det har gått till så att jag har fått en ”connect-förfrågan” från någon som jag nyligen har haft kontakt med, helt i sin ordning. När jag sedan har accepterat denna nya vänförfrågan så har en ny ruta poppat upp, där det står en fråga om jag vill att LinkedIn kan gå in på mitt G-mailkonto och leta efter nya potentiella connections till mitt nätverk. De skriver dessutom förrädiskt att ”dina gmail-kontakter är säkra med oss, vi skickar dem inte vidare”. Det fanns inte en ”No thanks” knapp att klicka på, bara en ”Yes”. Så jag har klickat på krysset uppe i högra hörnet för att stänga dialogrutan.

Kan ni föreställa er klumpen i magen när man sedan ser ytterligare en dialogruta som glatt förkunnar att ”80 invitations were sent” och mobilen börjar plinga av alla som frågar vad de ska göra med alla inviter från mig? Tänk er sedan att detta händer ytterligare en gång inom en vecka! Jag inser nu att jag är paria på nätet, en virtuell spetälsk one-way communicator som tjatar på folk att låtsas tycka om mig. Förmodligen spärrad i de flestas FB-konton och kandidat till någon stor global spamdatabas. Ni som har professionella spamfilter lär slippa mejl från mig för all framtid. Tack för det LinkedIn!

Nu ska jag gå in i mörkret, bli persona incognito. Det finns inte längre någon telefonsladd att rycka ur väggen, men om jag stänger av mobilen och datorn, låser och drar ner rullgardinen, aldrig visar mig ute utom när jag absolut måste proviantera och då alltid med en huva över huvudet, utgår från att alla vill mig illa och vägrar svara på brev. Då kanske livet börjar spira igen! Åh ljuva frihet!