Öde stad, helt i onödan

Vi var i Göteborg i helgen, jag, min fru och ett par bekanta. Vi såg Robbie Williams, lånade svågerns och svägerskans lägenhet och hade det riktigt trevligt. I Göteborg pågick finalen till Gothia Cup (runt 60 000 besökare totalt) och Robbie drog in ytterligare 60 000 besökare. Alla hotellrum var uthyrda och staden var knökfull av glada semesterfirare som spenderade pengar på krogar, i glassbarer och olika former av evenemang. Liseberg och Universeum pumpade på för fullt såklart, precis som de flesta attraktioner i Göteborg. Trots det soliga vädret var det packat med folk inne i Nordstans alla butiker. Hundratusen turister minst, tömde en hel del av semesterkassorna denna helg. Grattis Göteborg!

På söndag eftermiddag styrde jag in bilen i Linköping på väg hem och slogs av hur öde Linköping är i semestertider. Det kändes som om jag och frun var de enda överlevande efter ett kärnvapenkrig. Tomt på vägarna, tomt på parkeringarna vid alla affärer i Tornby, tomt i centrum. Kontrasten mot myllret i Göteborg var slående och intrycket jag fick var att folk från Linköping precis som vi, åker till Göteborg på sommaren, inte tvärtom. När skolorna börjar för hösten berättar barnen från de hyfsat bemedlade familjerna om allt de upplevde i Göteborg, Stockholm, Öland eller utomlands. Få har några spännande upplevelser från Linköping att dela med sig av. Så synd! Tänk om turistströmmen gått till oss istället för från oss? Vi har egentligen fantastiska förutsättningar.

Den största motorvägen i Skandinavien passerar vår kommun, med hundratusentals rastsugna resenärer efter att ha åkt 20 mil från Stockholm eller 15 från Jönköping. En stambana i järnvägssystemet passerar några hundra meter från centrum. En vacker Stångå med gröna omgivningar och en spännande historia rinner genom staden och mynnar i den svårt underutnyttjade Roxen. Göta Kanal passerar och det slussigaste stället på hela kanalen är i Berg. Det finns gott om oexploaterad mark runt om staden för att bygga anläggningar som tål lite flygbuller. Vi har en världsledande aktör inom flyg och rymdteknik, Saab, och dessutom ett Flygvapenmuseum. Två flygplatser, ett kreativt och utvecklingsinriktat universitet, en godisfabrik och snart ett spektakulärt vertikalt växthus, fullkryddat av miljövänlig utveckling och framtidstro. Skulle vi vilja anordna stora konserter och sportturneringar så finns det flera arenor och ett konserthus inom staden att tillgå.

Historiskt har vi i Linköping och i Östergötland vågat oss på att förverkliga stora visioner som inte alls verkade förnuftiga, nyttiga eller nödvändiga när de genomfördes. Att flyga flygmaskin på Malmen, vilket stolleprov! Att gräva en kanal tvärs genom hela landet för pengar som inte finns, tokerier! Att låta invandrare starta godisfabrik i Ljungsbro, så onödigt! Men utan dessa vågade initiativ och stora visioner hade vi inte haft Göta Kanal, Motala Verkstad (den svenska industrialiseringens vagga), Ericsson, Saab. Flygvapnet hade startat någon annanstans, Bröderna Cloetta hade flyttat chokladfabriken från Malmö någon annanstans. Men på senare år är det mer tunnsått med storslagna projekt. Vi har väntat på att banverket ska få pengar till Ostlänken innan vi flyttar resecentrum, vi skyller byggstiltje på Naturvårdsverkets bullerkrav och väntar på att regeringen ska ta dem i örat. Har vi tappat stinget?

Vad sägs om att vi bygger upp lite spännande turistattraktioner och gör något av våra förutsättningar? Varför inte bygga ett nöjesfält i Berg, på marken mellan gamla Vretagymnasiet, Roxen och kanalen? Utnyttja den naturliga sluttningen, vattnet, den kulturella kopplingen till slussarna och Saab. Gör spännande attraktioner med vatten, flyg och rymden som tema. Kanske en marina vid Stångåmynningen, med kajer, bryggor och strandcaféer dit Göta Kanalresenärerna och förbipasserande på E4 kan ta en avstickare? Kanske lite vattensportsattraktioner med segling, kitesurfing, vattenskidor eller liknande?

Man behöver bygga något unikt, något spektakulärt och spännande som bara kan upplevas här i Linköping. Få väljer att åka någonstans för att uppleva samma sak som man kan göra hemmavid. Det är inte H&M på Oxford street som lockar oss till London, utan de butiker och upplevelser som inte finns hemma. Eiffeltornet finns bara i Paris. Colosseum ligger i Rom, de andra amfiteatrarna är kopior som vi besöker om vi ändå är där, inte annars. Vi behöver alltså något eget och värt resan för att uppleva, som inte finns på andra ställen.

Man skulle kunna knyta ihop befolkningstäta områden i Linköping med Bergs slussar (och nöjesfält), Flygvapenmuseet, Universitetet, Nya resecentrum, Flygplatsen, Mörtlösa shopping, Stångåmynningens marina och Tornby shopping, centrum och större arbetsplatser. Väljer man tekniken med en snabb spårtaxiskyttel fem-tio meter upp i luften vinner vi många fördelar. Inspirerad av ett snabbt flygplan som susar fram tyst på låg höjd färdas några personer i en hängande gondol under en diskret stålbalk över vackra delar av vår kommun, kanske vid Stångåns och Tinnerbäckens sträckningar? Den typen av anläggningar är tillräckligt spektakulära för att dra turister och skulle dessutom fylla ett vardagligt transportbehov mellan stora knutpunkter i staden och på så vis göra det möjligt att resa individuellt anpassat när man behöver det och alltså på allvar utgöra ett alternativ till bilen. Linköping skulle kunna gå i bräschen för innovativ teknik inom miljövänlig och effektiv transport och resor. Vågar vi leva upp till devisen ”Linköping – där idéer blir verklighet”?