Kategoriarkiv: Skola

Säkra upp för sjuka enmansföretagare och få in nytt blod på köpet

Jag läser en debattartikel av egenföretagaren Mats Eriksson på Expressen https://www.expressen.se/debatt/stoppa-hetsjakten-pa-oss-smaforetagare/ och funderar på hur man skulle kunna bygga ett system för att stötta enmansföretagare som blir sjuka.

För mig framstår det som att företagsamhet är en av de viktigaste nycklarna för framtidens arbetsmarknad och i förlängningen välfärden, så det är en angelägen utmaning att försöka öka såväl trygghet som tillväxt. Enmansföretagen i Sverige utgör enligt Mats Eriksson 73 % av alla företag och är 825 000 till antalet. Skulle de i snitt växa med en enda anställd vardera, vore arbetslöshet en historisk parentes.

De betalar samma skatter som anställda och bidrar minst lika mycket till välfärden som alla andra, men får inte del av välfärdens frukter när de behöver. Alla förlorar på den obalansen, inte minst vi skattebetalare som inte är företagare, eftersom företag som går omkull när de istället skulle kunna utvecklas blir en allmän förlust för hela samhället.

Tänk om man skulle skapa ett entreprenörprogram på gymnasiet? En utbildningslinje med grundläggande företagsekonomi, bokföring och marknadsföring som kärnämnen, och ett branschämne som valbart ämne för gymnasister och nysvenskar. Vid examen har man grundläggande kunskaper som behövs för att starta en egen firma, eller i väntan på rätt förutsättningar gå in och hjälpa en sjukskriven egenföretagare?

De som tar examen blir antingen egenföretagare direkt, eller jobbar som anställda ”företagssamariter” i en bemanningspool, finansierad av sjukförsäkringsmedel som redan har betalats via skattsedeln. Den egenföretagare som blir sjukskriven mer än två veckor, får tillgång till en matchad person i den gruppen, med ungefär samma branschintresse under sjukskrivningen.

Som minimum kommer bokföringen, faktureringen och leveranser av produkter att tas om hand av inhopparen. Bara det skulle vara till stor hjälp och kanske rädda några företag. Men om matchningen är bra och viljan är god, kanske även produktion kan upprätthållas, tjänster kan levereras och verksamheten utvecklas? Då uppstår ett spännande läge när egenföretagaren ska komma tillbaka från sin sjukskrivning. Ytterligare en person kan verksamheten och har i bästa fall ökat kundbasen, som upplever säkrare leveranser och en stabil marknadspartner. Kanske har omsättning och vinst i företaget ökat så pass att det finns utrymme att gå från enmansföretag till småföretag med anställd? Inte alltid, men händer det nån gång ibland vore det en stor vinst för alla.

Egentligen borde alla yrkesprogram på gymnasiet vara uppbyggda på det viset. I första hand utbilda för entreprenörskap med fackkunskaper i ett yrke, i andra hand använda bara yrkeskunskaperna för att gå ut som anställbara yrkesproffs om egenföretagande inte lockar. Då skulle vi se fler växande företag och de som redan finns skulle kunna få en bättre trygghet.

Läxor -en utslagsfråga

Så länge det har bedrivits undervisning i någon form av skola, har det funnits läxor. Traditionen att låta elever utföra någon form av lärande arbete efter den organiserade skoltiden är mycket stark. Så stark att vi för det mesta inte ifrågasätter den. Läxor har blivit en självklarhet. Låt oss fundera en stund över syftet med läxor? Kan det vara att överinlära kunskaper till en högre färdighetsnivå, för att bättre befästa kunskaper? Eller kan det vara för att lära elever att planera och ta eget ansvar utan att få direkt hjälp av vuxna som ger dem påminnelser och hjälp att dela upp uppgifter i mindre delar? Kanske finns det fler syften, men låt oss ta dessa två till en början.

Syfte överinlärning: Ett ganska relevant syfte, om det fungerar. Vi behöver repetera tankebanor flera gånger för att befästa en kunskap, eller för att uttrycka det neurologiskt, fyra av samma neurala nätverk flera gånger för att kunna etablera en associationsbana som vi på ett kognitivt plan känner igen som återkallande av ett minne. Ska vi lära oss en sura i Koranen eller ett stycke ur Luthers katekes utantill är det helt nödvändigt för oss att repetera samma verser, textstycken, multiplikationstabeller, huvudstäder eller vad det nu vara månde, flera gånger. De som gör detta i en pedagogiskt gynnsam miljö, med mellanmål i magen, lugn och ro och tillgång till en vuxen som kan uppmuntra och förstärka arbetet, kommer att lyckas med sitt arbete och därmed ha större sannolikhet att kunna framkalla informationen ur hjärnbarkens skrymslen och vrår. Det lär vi oss av vanlig enkel inlärningspsykologi som varit känd i åtminstone 50 år. Den som har sämre pedagogisk miljö att plugga i, med störande ljud, lågt blodsocker, ingen förstärkning från en stödjande vuxen, eller kanske neuropsykologisk funktionsstörning, kommer att ha sämre förutsättning att plugga in informationen så att den går att återkalla vid behov.

Förutsättningarna för att kunna överinlära effektivt är gynnsamma på förmiddagen, i en studieanpassad miljö, och med fullt vuxenstöd, individanpassat till just den elevens förutsättningar. Förutsättningarna för att misslyckas maximalt är sent på eftermiddagen eller kvällen, i en icke studieanpassad miljö, som ett kök under pågående matlagning, eller i ett vardagsrum där TV´n är på. Har man då dessutom neuropsykologiska svårigheter att tillgodogöra sig informationen i den form som den ska pluggas in, ja då misslyckas man ofta, vilket i sin tur bygger negativ självbild. Man lär sig att man är tröglärd, har svårt att fatta, eller rent av ser sig som dum i huvudet.

Syfte ansvarstillväxt: Ja, de flesta barn börjar kunna planera eget arbete i 11-13 årsåldern. Innan dess har man inte de kognitiva förutsättningarna att tänka framåt, att teoretiskt kunna föreställa sig och beräkna ett tänkt utfall av att göra en del av läxan nu eller att lämna den till en annan dag. Så syftet att lära sig ta ansvar och planera är relevant för de flesta barn från högstadiet och uppåt. Men en mindre andel barn har svårt med detta en god bit in i tonåren. De misslyckas ideligen med läxorna och lär in en negativ självbild genom dessa upprepade misslyckanden.

Men hur ser det ut i skolan? Jo, man delar ut läxor redan från lågstadiet och drar sig inte för att ge betingläxor och eget planerat arbete redan från 10-årsåldern. Och det funkar för de som har rätt förutsättningar hemma. De barn vars föräldrar kan hjälpa barnen med den planering de själva inte klarar, förstår vikten av att barnen lyckas, prioriterar barnens skolgång framför alla andra aktiviteter i hemmet eller eget socialt liv, och om barnen inte råkar ha koncentrationsproblem, lågt blodsocker eller är trötta på kvällen. De barnen lyckas. Andra ungar är dömda att misslyckas. ”EN skola för ALLA” -ja tjena…

Varför kan vi inte skapa en skola som bygger på grundidén att låta elever lyckas i sitt lärande? En skola där man anpassar utbildningen till elevernas individuella förutsättningar? En skola som bygger på vetenskap om hur barn utvecklas och hur de lär sig. Ska det vara så himla svårt att utgå från barnens bästa och bedriva utbildningen i skolan istället för att låta vissa barn slås ut ur samhället steg för steg vid varje läxförhör eller skriftlig inlämning?

För det kan väl inte vara så att vi som är röststarka medelklassföräldrar med kapacitet att ge våra egna barn konkurrenskraft, inte bryr oss om de andras ungar? Eller att lärarkårens behov av elevfri tid på eftermiddagarna styr skoldagen?

Nej. Skapa istället en skola som sköter färdighetsträningen på lektionstid och som låter barnen lyckas med sitt lärande varje lektion. Låt skoldagen hålla på till 16 om det behövs och fyll tiden med individanpassad och inspirerande utbildning som barnen ser fram emot och lyckas med.